Och jag känner att jag vann livet Inte för vem alla andra tror att du är För vem jag vet att du är

Väcks av mitt syfte Och jag försöker säga Att klockan är bara kvart i sex Och det svarar, “Jo,” “Men du gillar ju mig.”

jag älskar dig, men fattar du vilken tråkig dikt det blir? det måste finnas motstånd, saknad, motsatser ja, säger alltså de som vet jag vet att jag älskar dig, även när du kissat på mitt golv

Vi får det vi behöver, ej att förväxla med det vi vill ha. Förstorningsglas krävs ibland för att förstå varför vi behövde en hink med skit över huvudet.

Han sa, “Vägen till ditt syfte går genom din glädje” och sen viftade han pillemariskt med antennerna Men skämt åsido så hade han rätt

Jag samlar på flygplan numera och i natt flög jag ett med en okänd instruktör Allt för att få veta hur du har det Samlar du på lejon nu, eller blev det månne isbjörnar eller små fjärilar utav papper? Undrar du liksom jag om känslan som sveper in ibland är jag eller du? Kan du fortfarande höra mig så lyssna noga nu Det är dags att leka utan förstånd

När hyacinter slog ut på min kind höll han andan i väntan När solen stekte långsamma dagar höll han andan i väntan När löven var redo i skiftande färg vågade han sig på att låta axlarna sjunka blicken mjukna och ta ett djupt andetag för att så hastigt åter spänna blicken i frostkristallerna på min mun som bara fortsatte att le Som snön föll över kroppen där knoppar drömde om ingenting särskilt

Lilla barn I nästan sjuttio år Har du slagits mot livet Det spottade, Och du spottade tillbaka Rev, klöste och grät För barmhärtighet Som endast kom I en glass i solen här Och en spinnande katt där Men krokar, krokar Dolda i varje vrå, Krokar i din säng, I din mun och tanke I dina egna krokben Alldeles för dig själv Det är nog nu, NÅD! Det finns en människa Även innanför dessa synder Och Gud Är inte den som dömer

På andra sidan om sin domedag går nymänniskan med skärseld i håret och skratt i fötterna för att leka och njuta så länge det varar

Buren i din glasbur hela vägen till havets rand Så äntligen är det dags igen Flicka, Du har dykt i hundra liv och alltid vunnit Minns, att havet Är ditt land

Den dagen jag såg dig cirkla som en röd ferrari upp i skyn fick jag höra sen att du var på mötet om min framtid Jag läste vad de trodde och jag tänkte, De vet ingenting om dig

minns du när jag bad dig tro på mig? redan ögonblicket senare forsade rimmen ur mig som en flod blod mod och jag skrattade ditt namn mot träden

det är inte utan att jag är mallig nu när jag vet vad priset var för att bete sig som fucking Jesus

Jag ramlade ur tiden Och träffade Bashar Och alla mina vänner De lämnade jag kvar När jag for bortom ramen För senare och då Så stod de kvar på jorden Och såg häpet på Där ute fann jag sanningen Om våran existens Om farkostens förgänglighet Och själens permanens I detta nu så finns jag I glädje eller nöd I denna stund så lever jag I andra är jag död Detta är alls inget Att haka upp sig på I och med att vara död Är blott så det kan gå

Its scent is irresistible They cannot help But stop and bow Of which it cares so little Within its here and now

I heard you crying through the trees A blackbird sang your tune for me You came floating on a gentle breeze Humming strands of destiny: “All I needed was for one person to believe When I didn’t have the strength myself Someone to stand firm in faith for me to stand at all.”

I saw you looking out for me on that seaside cliff and since then things have been a little eternal so you’ve got to keep up you know?

I’ve been around the galaxies I’ve been around in space and time Been hopping through dimensions like This universe was mine I’ve seen some crazy stuff I’ve been through every tide And though some pain’s a part of it I still love this fucking ride Strolling thru eternity I know heaven like my flat And though livin’ is a hell for sure I keep on coming back There’s just a certain feeling here That can’t be replicated Outside of this reality That we’ve co-created Seen you in ten thousand lives Heard we kissed in thousands more And every time we meet again is like we’ve never met before Afresh we’re here now, waking up On softly scented cotton With all these recollections of The truths we had forgotten Thus in sweetness I remember That we are parts of whole As I reach out my hand to touch Your everlasting soul

vad finns det som säger att varje cykel måste nå sin fullbordade ände? i detta eviga hjul? jag är inte berömd för att vara kvinnan som väntar jag tänker inte stå i historien som bruden som skötte sina kort prydligt måste vi verkligen se slutet på denna film bara för att? vaddå? fuck era regler fuck gud fuck allt! jag drar jag drar jag drar! jag drar! å guds alla änglar kan köra upp sina jävla mirakel i röven klingeklingeklang vi ses, brorsan

Vakna. Vakna. Vakna. Vakna. Vakna.

Ett berg som sträcker ut sina rötter och andas över molnen Jag växer in i änglarnas jubel De skrattar med mig, strålar över mig, dansar av lycka på min hjässa Varje sekund av liv var en gudomlig förväntan En envis marsch emot triumf som helt ärligt mest gjordes gråtandes i fosterställning Jag kan andas nu, JAG KAN ANDAS! Så ja, ja, JA! Jag vill vara allt det vi skapat Jag vill vara allt det vackra

Jag menade "en DEL av" inte "en på" Vi har alla samma kärna Vi har alla samma kapacitet att älska Så riv alla murar en flisa, en sten i taget Sänk garden och kom hem Bli en del av helheten

Jag är Jag Jag kan inte vara någon annan Jag tänker inte be om ursäkt för att jag är den jag är Jesus är död och kommer aldrig tillbaka Om tvåtusen år är jag död och kommer aldrig tillbaka Livet går runt runt i hjulet

Vakna. Vakna. Vakna. Vakna. Vakna.

jag tror att min planet behöver mig jag vet att jag behöver min planet

Ni famlar i mörker tvärblinda för livet Fastnaglade i löftet om att dö Tillbedjande era fångvaktare i en gemensam överenskommelse om att aldrig leva Offer i uniformer sydda av offer löpande i martyrcirklar så pengarna lackar Du tror att ditt liv är någon annans fel Du har fel.

Om du bara visste hur mycket ditt eko värmer Om du bara visste hur mycket kärlek jag bär för dig Om du bara visste förlåtelsen och värmen som väntar Kom hem, min Bodhisattva Kom hem Vägen går inåt i dig In, in, in i ljuset

de roade sig med att skapa Jesus gång på gång de formade henom ur smärta, vågslag och ensamhet stapplande golems som grät i ljuset av deras gudlösa skratt spillror som föll innan de lärt sig andas de trodde att de var skapare tills dagen kom då Skaparen skrattade tillbaks ur vraken ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha hA HA HA HA HA HA HA HA HA HAHAHAHAHA HAHAHAHAHAHAAHAAHAHA!

De tror att de har läst denna bok förut De tror att de kan slutet De tror att jag går i band De har alltså fortfarande inte fattat vem jag är Ni tror att ni har lett mig hit men vems ledband går ni i? Ni lyssnar inte: Jag ser längre än era fyra dimensioner Jag vet. Vissa bränder är för sent att släcka Hur ska de tämja den som inte är rädd för livet?

det är ok jag ska vara människa det är ok jag ska vara människa det är ok jag ska vara människa

alla datum är förbi och jag ligger ensam kvar i tomhet viskningar så tysta nu när jag släpper alla löften som ingen nånsin gav jag skapade mina egna bränder sen du tog med dig din tände eld på allt för att ha nånting att göra se mig dra in över solen

jag vet att jag kommer att få träffa dig efter detta så nu tjurar jag, "gör det nu, bara gör det, bara ta mig" lyft mig tillbaka in i din själ döden är lätt när man vet

grannarna måste undra om någon har dött men det är bara så här det låter när jag tar emot dina ord för första gången sen då

änglar väcker mig så försiktigt försiktigt med era vackraste böner så ömma de vet att allt detta är för mycket att ta in så som ni tänkt kärlek kan vara så svår oförberedd så långsamt långsamt visar de mig världen som den ser (mig) kyssar som gör så ont så ont så ont

Som vanligt visste De bättre än jag själv. Jag bad och De levererade, både biljetten, å det jag egentligen ville ha. Liksom en liten söt kärleksdemonstration av att jag nu lever i oändliga möjligheter. Så tack, men nej tack. Jag hoppar över det som jag trodde att jag ville. Jag trivs mycket bättre med det som skräddarsytts för lilla mig. Så hjärtat, du kan sluta spana ut över ditt hav, jag är inte där. Vi ses på land, och i himmelen.

Gud kom när jag bad som mest. De sa, "Ok, bruden," "Vi hör dig." "Du får ett år." "Om du fortfarande vill dö då," "så löser vi det." "Spänn fast säkerhetsbältet." Välj. Och jag valde, vid varje korsning. Vid varje spirande tussilago, ångestladdat telefonsamtal och förvillande dikt. Vid varje regnbåge, stökig afterwork och fadd fryspizza. Jag skrek verkligheten i nyllet och dök med huvudet först. Klöste dagarna ur tiden. Jag sa, "Välkommen!" till mörkret och kastade mitt hjärta till atmosfären. "JAG VILL HA DET!" skrek jag, "JAG VILL HA ALLT!" "Om det så är" "det sista jag får." När året gått kom De tillbaka med lie och giljotin. Viskande från tusen små ögon, "Välj nu välj nu välj nu välj nu!" Å jag sa, "Fuck it," och drog, hela vägen hem till himmelen.

Jag samlar mina apostlar utan deras vetskap Mannen med hjärtat ska visa massorna passionen och lära dem om nåd Mannen som Gud har rört ska väcka den heliga elden med sina psalmer Mannen med rösterna ska samla syndarna under förlåtelsens banér och mannen med lejonet i sitt bröst ska ge folket styrka att marschera Kvinnorna, de blir inte mina De blir hans, den andre That's right, bitches! Den här gången är vi två

Slut alla cirklar Kom hem till mig! Jag skall bära er Bortom horisonten

Mäktiga vingar sträcker sig ut Glittrar i solen Chock, tårar, skratt Ett första, trevande vingslag, ett misstroget skutt Vinden piskar mot marken Luftens kalla kyss mot kroppen Uppåt, uppåt! Se, Stockholm, se! Vår sanna skepnad!

Som ett barn ber jag Gud om att få vara speciell Paradoxerna, in i kaklet! Att stå här utan ego, med vetskapen om att "bra" och "dåligt" är illusioner Att ha känt oändligheten och att ha sett, att mitt "jag" är blott en ton bland andra i en magisk symfoni Att veta om allt detta, och ändå gnälla till Gud (som man inte ens trodde på för en månad sen), "Men JAG då?" "Tycker du inte om mig liiiiite mer, än de andra kidsen?" Googla, "Är det skillnad på upplysning och spirituellt uppvaknande?" för att fiska bekräftelse från pappa Gud Efter att ha gråtit av lycka varje dag i tre veckor, över allt vackert som bara ösregnar ned över mig, varje timme, varje minut, med löftet om att detta vansinne ska pågå å pågå för alltid Att ÄNDÅ klänga, klättra, å gapa, "Se mig! Trösta mig!!" med hela rummet fyllt till brädden av mirakel... Well... Gubben får skylla sig själv Det var ändå han som gav mig PMS

All kärlek sen, som jag råkade slå ur änglahänder i min iver att simma motströms Släppa taget, låta allting flyta bort Lita på att luften bär Att framtiden kommer med lite av varje Att vara det vi är Ta emot allt det vackra allt det svåra Att inte se någon skillnad

Att jag får leva detta! Mirakel Vartän jag vänder blicken Små skatter i min famn Att jag fått älskas utav dig Du store! Att detta blev mitt liv! Allt jag drömde och lite till Som psalmer i min kyrka Att jag fick röra dig en gång Att du fick röra mig Att vi börjar och tar slut Att leva!

Jag visste inte Jag trodde hela tiden att ingen såg Jag trodde att det jag hade var allt jag skulle få Jag trodde att mitt liv var en resa från mörker till mörker från ingenting till ingenting Jag kände ibland att det kanske kunde finnas en världssjäl och jag drömde ibland om att få snudda vid den Men aldrig i mina absolut vildaste fantasier tänkte jag någonsin tanken att jag skulle få bli ett med Brahman Att jag skulle få leva med villkorslös, allomfattande kärlek glödande som solens värme inuti mitt bröst, i mina händer och fötter, i mitt hjärta och huvud hela tiden, för resten av min tid Hur skulle jag någonsin kunna ha föreställt mig? Att Gud finns, och skulle besöka mig i min plyschsoffa med en kram, en kopp te och ett bud, om att allt det svåra är över för mig för alltid Jag visste inte Jag trodde ju att jag var slumpen som reste från ingenting till ingenting och att ingenting av mig skulle betyda någonting med tiden Jag trodde att ingen såg på Trodde på ingenting den dagen då Gud kom och lyfte mig ur tiden

numera tillbringar jag delar av min tid varje dag med att sjunka ihop till en liten människoboll vagga mig själv i chock och gråtskrikskratta av lycka, "TACK TACK TACK TACK TACK TACK!" om nån undrar hur det känns typ så

Be om det du drömmer om Du behöver inte be till någon Du behöver inte tro på någonting Du behöver inte gå ned på knä, eller knäppa händerna, och du måste inte säga något högt Men du måste be om det du drömmer om Be om hjälp Be om samhörighet Be om styrka Lägg dina rädslor åt sidan Strunta i vad du tror är möjligt eller omöjligt Bara be! Tänk det, skriv det, sjung det, dansa det Fokusera dina tankar på ditt hopp, och låt dina farhågor vila Dröm om hur det skulle se ut om allting var helt perfekt Fyll din dag med önskningar om en bättre värld, inte bara för dig, utan för oss alla Alla! Visa omtanke! Om det känns svårt att älska dem som gjort dig illa, så be om nåd, för att kunna ge den Be om att få älska på riktigt För att du har en fri vilja så måste du be om det du vill och om du ber, så behöver du aldrig mer göra något ensam Så be! Be om frihet Be om kärlek Be om fred Vad kostar det dig? Ingenting Och bara tänk, om någon lyssnar Som en varm famn du glömt bort

Du bar svaret inom dig precis hela tiden Sanningen, som ett skratt Men du lyssnade på fel skratt och missförstod vem du sjöng för Den väntar! Den kommer! Inte som du trodde, men för att du tror Så brinn, hjärtat, brinn! Du vet Du kan förändra allting

vi tror att ingen ser oss att ingen hör och ändå så kastar vi oss ut offrar allt mellan hopp och förtvivlan håller vår Isak i famnen följer ljuset mot hamnen

Solen leker med ett slutet ögonlock Det rycker i en tass Rynkad panna slätas ut Solskensbad över glittrande fjäll Du ska veta att det värsta är över Det har varit över sen länge Så släpp din mardröm Ge den äntligen frid Din sanna verklighet väntar Den ligger alldeles tätt intill Andas kärlek på din hjässa

Jag har vetat om sedan 2005, då jag stod på en blåsig klippa i Tullinge och sträckte min hand in till Brahman, att jag skulle dö först av mina nära. Jag visste om, att jag skulle dö ensam, så jag bad om ensamhet, för att jag längtade. En dag så stod jag därför ensam. Men jag var rädd för att ha levt utan att märkas, så jag bad igen. Jag strålade ut all min ensamhet, mitt lidande och min kärlek, och bad om att bevittnas. "Se mig!" bad jag, "Snälla någon, SE mig!" "Se allt som är jag, och se vad det innebär, att leva!" "Låt mig inte dö, utan att ha varit älskad, för den jag verkligen är." "Låt mig inte dö, utan att ha gjort skillnad för någon annan." Och ni kom, från världens alla hörn, för att stå vid min dödsbädd. Ni tröstade mig när jag grät, ni skrattade med mig när jag var lycklig, och ni lyssnade på mig, när jag bad er om att höra mig. Ni grät för mig, när jag dog. I döden hörde jag er sjunga. Jag var så rädd! Jag var så ensam... Jag visste inte, vad som hände mig. Jag höll fast mig i er kärlek. Den kom till mig, först som små droppar, sen som en liten bäck, och snart var er kärlek en flod som svepte mig ut till havet. Jag tumlade runt. Jag sprattlade i panik. Och så plötsligt en dag, så var jag vaken. Jag reste mig upp intill kluckande vågskvalp, borstade av mig och skrattade. Jag ser sanningen om livet nu. Om döden, om evigheten och den oändliga kärleken. Jag har varit på den andra sidan, och jag VET. Döendet är läskigt, för att vi är människor, och vi har glömt hur det var att vara något annat. Men jag säger er, att på andra sidan döendet, väntar något alldeles obeskrivligt underbart. Om du söker det av hela ditt hjärta, så kommer du att finna det redan i detta liv. Men du behöver inte skynda! Du behöver inte göra något alls. Bara lev! Kärleken kommer till oss alla. Vissa av oss går bara lite före, för att vi ska kunna visa vägen. Liksom, lite extra sugna bara, på att spana in läget. Du behöver inte vara rädd för det som har börjat. Allt du behöver är att tro på att allt kommer att gå bra. Allting förändras. Det är du som väljer din egen lycka. Det beskydd du såg mig få, det är också ditt, om du ber om det. Den kärlek som jag fick, den är också din. Så tro, bara tro! Allt, allt, allt kommer att bli bra.

Förlåt Det var inte meningen att tränga mig på. Jag misstog min död för att vara din angelägenhet, när i själva verket, det var ditt liv som var min. Du förstår, jag var så rädd, för jag visste inte då, att jag skulle få vingar. Majestätiskt! Jag har fått dem för att visa dig vägen och för att värma dig i min famn. Vet du om, varför du lyssnar på just den låten om och om igen? Vet du om, att du sjunger Hans ord? Ser du? Synkroniciteten. Synkroniciteten. Gud.

I tystnaden mellan raderna lovade vi varandra universum. Vi sjöng det, ja, nästan skrek det till varandra, men ingen av oss hörde. Vakna. Vakna, Jupiter. Lyssna... Det är inte om dig. Det är inte om mig. Inte om oss, inte om dem. ... och samtidigt...

Vi besteg de högsta tornen för att känna vinden ryta mot vårt ansikte Det kändes som döden, men vännen, Vännen! Det var tvärtom

Du har strävat länge nog Tornen är för sovande människor att bygga streta klättra svaja Du är bortom det Snart Snart Snart!

Kom! Flyg med mig! Var inte rädd, det finns ingenting som går att ta ifrån dig Kom ut i ditt eviga, i ditt vilda! Kom hit, till vårt vida, Ja, kom! Flyg med mig!

Vill vill vilse helvete brisera mörk Romeo hat död Känn, kvinna Alltid han Yr Nästan som en passion haft en verklig dröm Sanningens minut Exaltera hjärta Intensiv välja familj Våg vaknar till perfekt sång förlora slut Speciell ande Delikat hand... Kvinna lider panik Förstå efter, sensuell kyss bär frukt Vet vän, öm för dig. Lycklig! Ha tid.

Blunda och kom som evig glöd Långsam poesi Hör min vår

glömmer att jag är rök och speglar går vilse i mitt eget betydande illusionen jag distraherar mig med framtiden kommer vad jag än tror det vore klädsamt att möta den naken

att följa tyngdlagen utan att bekymra sig om jaget ett löv som inte ångrar. att inte kämpa emot att glädjas åt att himlen skiftar i grått och rött att vara en del av den.

Gläds, människa! Allt det osagda väntar! Det ska riva ditt hus och dina murar. Rytande mot din bara hud, så ska det ge dig en chans du knappt kunnat drömma om. Stå kvar! Släpp in! Allt det som gör ont och skrämmer. Se det i ögonen och älska dem, som har kommit hem för att rädda dig. Lyssna! Stå kvar. De har marscherat genom helvetet för att återvända till dig, nakna. De kommer att kriga för dig, hårdare än du kan föreställa dig, om du vågar.

Du lämnade mig, till ingens förvåning, men jag lever än, till allas, utom min. Det blev min gåva till dig; krafsad ur dina slutna händer, dekrypterad ur din ångest, drömd från dig till mig. Och när du såg bara slut, tvingade jag alla att se att det förflutna inte vet ett skit om framtiden. Tjära på vingar. Jag vägrar. Jag vägrar! Jag ska leva, och du ska vakna, och en dag så ska jag se dig. Universum ska böja sig för mig.

Det finns ett rum vi inte öppnar dörren till; där solen bor. Om vi tittar för länge mot just den horisonten så måste vi erkänna att vi glöder på 4,8 Watt. Vi som lovade att leva på max. Vi trodde att vi brann av oss själva. Utan dig är vi bara jag och stängda dörrar.